Direktlänk till inlägg 1 juni 2011
God morgon..
Usch, jag är äckligt trött idag!
Ändå så somnade jag lite efter 23.
Jag var snuvig hela natten så jag antar att gräspollen fortfarande härjar.
Är så klart fortfarande lika snuvig.
Suck...
Aja, det går väl över sen.
Tråkigt väder är det också.
Mulet och blåsigt..
Pelle vill så hemskt gärna gå ut lite, men dessa katter är känsliga mot kyla och blåsten är ju ganska kylig, marken också, speciellt när det är mulet.
Fukt tål dom inte heller.
Dom kan bli sjuka då.
Så han går runt och jamar och har sig.
Han kan vara värre än värst, men jag älskar honom ändå
Idag händer nog inte så mycket...
Men på fredag ska jag åka till stan med sara
Ska kolla efter en student present till min älskling.
Svårt att komma på nåt, halsband har han (dela hjärta och jag har andra halvan), armband har han som han fick av mig när han fyllde år och ring har han... Men det är ju en silverring som jag också har
Så... jag får se vad jag hittar på.
Det måste ju inte vara ett smycke heller.
Men jag nog inte avslöja för mycket om han läser min blogg då och då
Efter stan så blir det att ta sig till gymmet.
Ska bli skönt.
Har känt mig så svag dom senaste dagarna,
Inte roligt..
Usch...
Sen vet jag inte vad som händer i veckan.
Får väl se vad som händer.
kram
/e
Oftast så sitter ju jag och grubblar på kvällarna innan jag somnar. Jag tänker hur dagen har varit: vad jag har känt och vad som har hänt. Idag har det varit en halvdan dag. Deprimerad vissa stunder, tjurig, trött, glad, lycklig och reserve...
Att en sån liten skit sak kan bli så stort. En pytte liten sak som utvecklar katastroftankar som leder till känsloexplosion som i sin tur leder till tvivel vilket oftast KAN bero på en egen misstolkning då man REAGERAR först och TÄNKER sen....
Jag ska inte ta ut allt i förväg, men så som det sett ut dom senaste veckorna så finns det inget annat än att ladda upp med ideér inför kvällen. Den jobbigaste tiden på dygnet då allt kommer på en och samma gång. Depressionen knackar på och v...
Att sträva efter bekfräftelse, empati och förväntningar kanske inte alltid är så där jätte bra. Till slut sitter man där i ett hörn och försöker ge sig själv bekräftelse, empati och förväntningar. Att leva sitt liv där ingen ser på, ingen hör ell...
Jaa... Precis som vanligt. Lite mer allvarligare och säkert vanliga tankar i vuxen ålder. Hur kommer livet se ut om några år? Kommer jag vara som vanligt? Kommer livet alltid vara som vanligt? Samma gamla rutiner? Samma gamla sega kvällar...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 |
7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
||||||
|