Jag ska inte ta ut allt i förväg, men så som det sett ut dom senaste veckorna så finns det inget annat än att ladda upp med ideér inför kvällen.

Den jobbigaste tiden på dygnet då allt kommer på en och samma gång.

Depressionen knackar på och vill mer än gärna förstöra för mig..

Men idag har jag haft en dag då jag faktiskt haft fred med mig själv och freden får gärna bestå för ikväll, tack.

Så det blir att ladda upp med filmer som gör ett gott intryck och säkert något gott att tugga på medans man sitter där fastklistrad framför tv:n och blir fientlig om någon stör.. 

I värsta fall ;)

Beror oftast på vem och HUR.

Att bli avbruten i mitt försök att behålla harmonin som jag funnit och haft hela dagen är inte ett bra alternativ.

Låt-mig-vara-ifred-så-slipper-du-ett-helvete, ungefär :)

Nu är det min egna kvalitets tid vilket skulle behövas varje kväll bokstavligt talat.

Det är faktiskt okej att sätta sitt ego först men på ett sunt sätt så det inte blir som en vana och till slut skiter man i alla andra på ett dåligt sätt.

Men nej, ikväll är det bara jag som gäller för mig själv.

Att tänka så känns väldigt befriande då man kämpat i hela sitt liv för att uppnå det och jag är på god väg till det goda livet :)

Lite mycket inlägg på en dag.

Önskar er alla en bra torsdags kväll för det ska jag ha! *bestämd tjej*

Puss & kram/ elainaviktoria

Att sträva efter bekfräftelse, empati och förväntningar kanske inte alltid är så där jätte bra.

Till slut sitter man där i ett hörn och försöker ge sig själv bekräftelse, empati och förväntningar.

Att leva sitt liv där ingen ser på, ingen hör eller lyssnar på vad JAG vill, vad JAG vill uppnå, vad JAG tycker är värdefullt, vad JAG tycker ska gå före allt annat och hur jag vill att mitt liv ska vara och försöka stötta mig och möta mig halvvägs.

Man kan inte alltid få som man vill det fattar ju jag också.

Men att verkligen försöka och det enda man gör är att stå på samma ruta och stampa sig en egen grop som man så småningom kryper ner i och inte kommer upp igen.

Tänk all självkänsla och självförtroende som blir allt sämre och sämre.

Att känna sig så otroligt jävla ensam fastän det finns massor av människor omkring mig som verkligen bryr sig och vill inget annat än mitt bästa.

Att kunna stänga av dessa känslor har jag försökt med länge och bara infinna mig att i ja men nu är det så här, alltid varit och kommer alltid vara...

Negativ och meningslös inställning utan en egen vilja och utan en egen röst som vill bli hörd och tas på allvar.

Liksom skärp dig för i helvete nu Elaina!

Om du verkligen vill nåt, visa det då och va envis som en gammal get tills du får som du vill som verkligen betyder nåt och som motiverar dig till att ja men det finns hopp där borta trots allt.

Allt är inte meningslöst.

Ta i för kung och fosterland vad du vill och inte vill.

Att bara infinna dig i det här gör att viljan sakta men säkert försvinner och till slut vet du inte vad du vill utan går bara efter vad alla andra vill och vad alla andra gör.

Är det ett liv?

Nej, inte enligt mig.

Jag kan också vara bestämd, jag kan också ha en stark vilja, jag kan också vara riktigt förbannad så jag både skriker och gråter på samma gång men det ska mycket till.

Jag vill ha ett meningsfullt liv och känna mig värd det.

Jag tycker inte synd om mig och vet att jag kämpar inte mer än vad andra gör i sin vardag bara i olika grader.

Jag har alltid nån att vända mig till om det verkligen krisar och som försöker ge mig lite kraft så jag orkar lite till.

Och nu ska jag göra iordning inför mitt tvättpass i tvättstugan.

Puss & Kram/ elainaviktoria