En ny dag idag också..

Vaknade i natt av att det ösregnade..

I flera nätter i rad, i veckor, har jag vaknat fera gånger även utan nån anledning alls..

Börjar bli ganska jobbigt nu..   

Men jag ska försöka hålla humöret uppe idag.

Får väl lägga mig och vila lite om det blir för mycket..

Lite inre ångest och så börjar komma tillbaka igen, men det kan vara för att jag är trött..

Kan må lite dåligt då.

Menmen..

Igår blev det kortspel med farfar   

Jätte roligt, fastän han vann alla gångerna   

Det blev kortspel med mälardalens slott, femman och finns i sjön.

Förstår inte hur gubben kan ha sån tur.

En listig en.

Vet inte vad som händer idag, får se hur det blir...

Jag har tänkt mycket på all denna bantning och vikthetsen.

Det blir som en enda fix idé till slut.

så ta hand om eran kropp!

Man måste inte använda en massa bantningsprodukter...

Motion och rättkost räcker.

Tänka på vad man stoppar i sig, äta en portion, ta litet mellanmål mellan frukost,lunch och middag, höjer förbränning vad jag har hört och så får man mer energi till att hålla igång under dagen.

Själv så utvecklade jag anorexi för några år sen men fick hjälp.

Alla dessa samtal, jag stängde bara av hörseln för jag palla inte lyssna på vad som är viktigt å bla bla bla....

Jag blev friskskriven efter nåt år eller så..

Men det enda jag tänkte: inte äta, inte äta.

Jag hade inga krafter kvar till slut och pulsen gick ner och jag fick inte vara med på idrotten.

Men sen så mådde jag bättre, men då kom den där depressionen och jag började tröst äta...

Godis varje dag..

Och från att inte ha ätit alls på jätte länge, och till att peta i sig en massa onödigt socker, så svällde jag upp en dag och vägde dubbelt så myclet som jag vägde när jag var sjuk, på bara ett halv år, ett år.

Det var väldigt jobbigt och jag mådde så dåligt..

Varför lyssnade jag inte?!

6-7 mål om dagen, motion.

Jag gjorde inte nåt av det..

Jag mådde bara sämre i min depression och det ena ledde till det andra så det blev akutpsyk besök och sen åka hem, mediciner efter mediciner (antidepressivt), men inget hjälpte, jag mådde bara sämre av det..

Tills jag fick en bra läkare på BUP..

Hon kom snabbt fram till vad jag hade och jag fick rätt mediciner..

Har ätit dom i typ 3 år

Men biverkningar var ju även b la viktuppgång, minskad - ökad aptit.

Förra året så bestämde jag mig för att: NEJ, nu får det vara nog, nu vill jag börja röra på mig för att även må bra, bli starkare, tänka klart och resten löser sig.

Centimeterna minskar, siffrorna på vågen minskar sakta men säkert.

Ordentligt men sakta tror jag att man får ut mest av, än slarvigt och fort.

Så länge det inte handlar om dödlig fettma och man inte har nåt annat alternativ än magsäcksoperation eller så, så är det ju klart att man väljer den operationen om rekomenderande bantningsprodukter inte hjälper, det är ju en helt annan sak.

Jag väger t ex mer än vad jag "borde" göra, eller normalvikt för min längd.

Visst jag kan fortfarande trycka ner mig, men jag ger mig inte.

Jag ska ta hand om min kropp på ett sunt och nyttigt sätt.

Det mår man nog bäst av..

Det var allt för mig just nu..

Kram/

e