Hej bloggen..

Jag har varit så himla trött så jag har inte haft nån lust eller ork till att skriva.

Men nu känner jag att det är dags att göra det.

Förra veckan var väl så där.

Jag kände mig lite nere och deppig.

I lördags skulle jag ha förhört pappa i Italienska som han har börjat med.

Men det var så fint väder så vi åkte till björnön och gick i spåret där.

Långt var det och några riktigt jobbiga uppförsbackar.

Men skönt var det.

Det ersatte nog en hel veckas träning på gymmet ;)

Senare så blev det kräftor hos mormor och morfar.

Och igår..

Ja igår hände inget speciellt..

Tror jag :P

Minns typ inget från igår direkt för jag var så himla trött och yr.

Den där yrseln har kommit tillbaka allt mer.

Ibland är jag jätte känslig mot ljud, jag blir ännu mer yr då.

Och så kände jag mig nästan lite sjuk i lördags.

Men det gick över efter promenaden.

Denna veckan blir det att gymma utan Diana.

Hon är lite krasslig så vi gymmar tillsammans nästa vecka istället.

Tiden så himla fort!

Man hänger ju inte ens med.

I veckan så vet jag inte vad som händer.

Men hoppas att helgen blir bra..

Det var allt just nu.

KRAM

/ e

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Oftast så sitter ju jag och grubblar på kvällarna innan jag somnar. Jag tänker hur dagen har varit: vad jag har känt och vad som har hänt. Idag har det varit en halvdan dag. Deprimerad vissa stunder, tjurig, trött, glad, lycklig och reserve...

    Att en sån liten skit sak kan bli så stort. En pytte liten sak som utvecklar katastroftankar som leder till känsloexplosion som i sin tur leder till tvivel vilket oftast KAN bero på en egen misstolkning då man REAGERAR först och TÄNKER sen....

  Jag ska inte ta ut allt i förväg, men så som det sett ut dom senaste veckorna så finns det inget annat än att ladda upp med ideér inför kvällen. Den jobbigaste tiden på dygnet då allt kommer på en och samma gång. Depressionen knackar på och v...

Att sträva efter bekfräftelse, empati och förväntningar kanske inte alltid är så där jätte bra. Till slut sitter man där i ett hörn och försöker ge sig själv bekräftelse, empati och förväntningar. Att leva sitt liv där ingen ser på, ingen hör ell...

Jaa... Precis som vanligt. Lite mer allvarligare och säkert vanliga tankar i vuxen ålder. Hur kommer livet se ut om några år? Kommer jag vara som vanligt? Kommer livet alltid vara som vanligt? Samma gamla rutiner? Samma gamla sega kvällar...